Är det Yoda, en Gremling eller en Tarsier?

Ni minns det där stoppet som vi bad vår chaufför att göra på hemvägen? Nu var det dags för det! Vi hade nämligen sett att det fanns ett litet sanctuary för tarsier här i närheten. Tarsier, som på svenska kallas spökdjur, är en pytteliten apa som lever i Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Brunei.

De är särskilt vanliga här på Bohol, både vilda och i sanctuaries. Stället vi besökte hade en inträdesavgift på 60 peso (10 kronor) och här fanns, förutom själva tarsierna, även ett litet museum där man kunde lära sig mer om dem.

Redan vid entrén finns skyltar om att detta är en ”quiet zone”, man ska alltså viska och måste stänga av ljudet på mobiltelefonen. När vi betalat fick vi följa med en guide som tog oss ut i den närliggande skogen. Tarsier kan nämligen inte sitta i någon slags bur över huvudtaget – för då tar de självmord genom depression och självsvält!

Djuren lever alltså helt vilda i detta sanctuary, men håller sig ofta i närheten av verksamheten. Detta gör att det varierar hur många tarsier man får se under sitt besök, det kan vara en, tio eller ingen alls. Guiden berättade att det totalt lever omkring 100 tarsier i närheten av deras sanctuary, och idag hade de hittat sex stycken. Hon visade oss dessa sex individer i tur och ordning, medan vi gick på led längs stigarna i skogen.

Vi blev alla helt chockade när vi såg den första tarsiern – den var så sjukt mycket mindre än vi föreställt oss! Vi visste att de var små, men inte såhär små! En tarsier är alltså ungefär lika “stor” som min knytna näve!

Den satt på sin gren, klamrade fast sig ned sina pyttesmå klor och blundade med sina enorma ögon. Guiden sa att Star Wars-karaktären Yoda mest troligt skapats med inspiration från dessa djur, samt att de små monsterna i filmen ”Gremlings” också är baserade på tarsier.

De andra fem djuren var precis lika minismå som det första, vissa mer synliga än andra men alla lika sömniga. Den tredje tarsiern ägnade dock några sekunder åt att spana in oss. Den gav oss en stirrig blick som gav skäl för namnet spökdjur, innan den åter slöt ögonen för att somna om.

Vi var noga med att försäkra oss om att detta var ett sanctuary och inget zoo. Baserat på vad vi såg verkar djuren tas väl om hand om; de lever fritt och har gott om plats, och personalen informerar om vikten av tystnad och mörker.

Så gör gärna ett besök här om ni har vägarna förbi! Besöksområdet är inte alls särskilt stort och vårt besök tog under en timme. Väl spenderad tid tillsammans med ett unikt djur som vi verkligen måste bevara!

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






Skriv gärna en kommentar: