Cykeltur till Tongatapu’s nordligaste punkt

En eftermiddag när vi gått upp från stranden lånade jag och David cyklar från hotellreceptionen. Vi gav oss iväg längs huvudgatan, genom de små byarna, med Tongatapu’s nordligaste udde som mål.

Vi cyklade i vanlig ordning förbi barn och hundar, och alla vi mötte (barnen alltså, inte hundarna) hälsade glatt “Hiiiii” när vi cyklade förbi dem, följt av ett “Byeeeee” direkt efter. Vi hade fullt upp med att hålla oss på sidan av vägen så att bilarna kunde köra förbi, samtidigt som vi inte ville köra på hundarna (eller eventuella grisar), samtidigt som vi ville vinka till alla barn som vinkade till oss!

Vi tog oss i alla fall genom byn, vartefter vi kom till en lugnare del av gatan; inga fler hus, bara tät palmskog. En kvinna satt vid vägkanten och högg upp kokosnötter med en stor machete, medans hennes lilla pojke tultade omkring i närheten. Kort därefter hörde vi ett högt gnisslade läte, som vi nu hade lärt oss inte var vinden, ett tsunamialarm eller valar – utan fladdermöss!

Arten kallas “Flying Fox” men om det är det officiella namnet eller inte har jag ingen aning om, dock förstår jag vart det kommer ifrån. Dessa fladdermöss är nämligen riktigt stora, och ser lite rävliknande ut. De spenderar ju oftast dagarna upp-och-ned, men vi hade faktiskt turen att se en flyga över oss någon dag tidigare!

Jag har ju tyvärr inget zoom-objektiv på min kamera, så kunde inte zooma in på den stora gruppen fladdermöss som hängde i träden ca 50 meter in från vägen. Den lilla svarta pricken ni ser i mitten, längst bort mellan palmbladen, är en fladdermus i alla fall, haha! Tittar ni riktigt noga ser ni 5-6 stycken till, hängandes där bakom palmbladen!

Vi cyklade vidare och kom snart fram till den nordligaste punkten på ön, som alltså var vårt mål. Vad gör man här då? Tja, det finns inget café eller så, inte ens en parkbänk, men det fanns en liten utskjutande “balkong” varifrån man kan spana nordost mot de tonganska småöarna Atata och Tufaka.
En bit ifrån utsiktsbalkongen fanns hjulspår rakt in i palmdjungelns höga gräs. Den riktningen var rakt norrut, och vi ville såklart ta oss så långt norrut som vi kunde komma, så vi klampade på i hjulspåren medan vi svepte meterhögt gräs åt sidorna. Vi tog oss igenom det värsta gräset och kom fram till en öppen plats.

Här fanns palmer och gräs, inget mer. Strandkanten låg nere i en sluttning som var täckt av buskar och träd, i vilka decimeterstora spindlar hängde i sina gigantiska nät. Nej tack, sa vi, och kände oss supernöjda. Vi hade nu kommit precis så långt norrut som man kunde ta sig (utan att bli spindelmiddag alltså). Vi cyklade hemåt i den stundande solnedgången, vinkade till alla barn, körde slalom mellan hundar och aktade oss för bilar (och eventuella grisar).

4 Comments

  1. Johan B

    Flygande räv är korrekt namn om det är den sorten ni sett, de tillhör flyghundar vilket ät den största arten inom fladdermöss.
    Häftigt att få se allt detta som ni är med om. Gör att man verkligen vill åka iväg

Skriv gärna en kommentar: