En annan sida av Whitsunday Islands!

För den som älskar kritvita sandstränder och ljust turkost vatten kan Whitsunday Islands tyckas vara drömmen! Och det är det också, under en stor del av året. Men som det naturfenomen det är påverkas området såklart av väder och vind, precis som alla platser i världen. När vi besökte denna ögrupp var det (och är fortfarande) cyklon-säsong, vilken sträcker sig mellan mars-april. Så nej, det är inte alltid solsken och vykortsidylliska vyer i Whitsunday.

Whitsundayöarna består av 74 öar, varav de flesta är obebodda nationalparker men på fyra av dem finns några enstaka hotell och resorter. På fastlandet är Airlie Beach det närmsta samhället, och det är härifrån alla båtar utgår ifrån. Man kan göra 1, 2 eller 3-dagarsturer, segla, åka katamaran, rafting eller jetboat. Det finns huuur många olika företag som helst och det är sjukt svårt att välja i djungeln av utflykter!

Ni som följt bloggen vet att jag inte är något stort fan av att måsta läsa broschyrer och välja mellan olika arrangörer… Men, vi lyckades ändå välja en tur (blev lite lättare när vi bara hade en dag till vårt förfogande), och dagen därpå bar det av!

Vädret var som sagt inte det bästa, och för bara några dagar sedan hade en cyklon slagit till mot detta kustområde. Vid båthamnen i Airlie Beach var det dock soligt och fint när vi klev ombord. Vår båt var en katamaran kallad “Bullet” och dagen skulle inkludera både snorkling, ett besök på Whitehaven Beach och en promenad upp till Hill Inlet, där man har den klassiska utsikten över sundet med en swirl av kritvit sandstrand och turkost hav.

Första biten ut på havet gick bra, men snart började mörka moln torna upp sig på himlen och vinden tillta i styrka. Jag och David satt allra längst fram, vilket var både roligt (bästa utsikten!) och jobbigt (blev sviiinblöta när vågorna slog över båtens kant!). Nåja, vår första aktivitet var ändå snorkling, så vi skulle ju bli blöta i vilket fall som helst.

Båten stannade i en skyddad bukt vid Hamilton Island, så vågorna var inte lika stora här. Sikten under ytan var dock inte jättebra, vilket berodde på cyklonen och allt regn som fallit den senaste veckan. Men vi såg ändå några rätt häftiga koraller och fiskar. Det vara bara för oss (d.v.s. vi och fiskarna) att slappna av och hänga med i vågornas gung, vilket var rätt najs! Se videon nedan för en liten inblick! 🙂

Efter snorklingen bar det av mot Whitehaven Beach. Denna kritvita sandstrand ligger på Whitsunday Island, som är det största ön i ögruppen med samma namn. Sanden här är så finkornig att den gör små gnälliga ljud när man går barfota i den, och det är stor risk att de fina sandkornen tar sig in i elektronikprylar! Det rekommenderas därför att inte med sig sånt när man går i land. Ett tips är att bara använda GoPro, men om du verkligen måste ta den där snapen/instastoryn; se till att ha en dry-bag att förvara mobilen i resten av tiden!

Det var först mulet när vi klev i land, men sedan sprack det upp och solen gjorde sanden bländade vit och havet alldeles turkost. Vi hade på oss våra våtdräkter eftersom det fortfarande är “stinger-season” (manet-säsong) och om vi ville testa på paddleboard var vi tvugna att ha dem på.

Varken jag eller David har testat detta innan, men jag måste skryta med att vi båda var rena naturtalanger! 😉 Nä men seriöst, det är inte så lätt som det ser ut att hålla balansen och de flesta föll i gång på gång, men vi höll oss stående hela tiden! Är det för sent att satsa på en karriär som SUP-proffs??!

När vi gled i land igen hade solen tittat fram och vi tog av oss våtdräkterna för att bada! Och vilket härligt vatten! Riktigt varmt och klart! Kunde ha stannat här för resten av dagen! Men snart var det dags för lunch som serverades på båten. Efter maten åkte vi sedan vidare mot Hill Inlet Lookout – utsiktsplatsen där alla klassiska vykortsbilder tas över Whitehaven beach! 

Vi var dock rätt inställda (och förvarnade) på att det inte alls skulle se ut som en vanlig, solig, dag. Jag var faktiskt här för fem år sedan, och det var såå fin utsikt däruppifrån! Havet var alldeles ljust turkost och swirlade ihop med den vita sanden. Vi räknade som sagt inte med detta idag, särskilt inte när vi visste att cyklonen och regnet gjort vattnet grumligt.

Vi gick i land på den norra delen av ön och promenerade genom skogen upp till träbalkongen vid Hill Inlet, varitfrån man har den bästa utsikten över Whitsunday Island och Whitehaven Beach! Just i denna stund tittade solen fram och lyste upp både himlen och havet, för att strax därpå försvinna bakom molnen igen.

Även om det som sagt inte såg ut som det gör på alla foton och vykort så var det ändå otroligt vackert, och det kändes på något sätt mer äkta att se det såhär; en naturlig plats som anpassar sig efter väder och årstid, precis som alla platser på jorden. Platser ser inte alltid ut som på vykort eller instagram, det är bara att acceptera. Det kan de såklart göra ibland, när väder, årstid och säsong (dvs. ej turistsäsong) går ihop i perfekt harmoni.

Men idag var det berömda sundet i Whitsunday en mörkare, grönaktigare version av sig själv. Som en människa utan smink, med ofixat hår och myskläder. Jag gillade faktiskt den här versionen. Det kändes som ett bevis på att naturen bestämmer över sig själv, och att vi människor borde sluta ha så höga förväntningar på hur den ska se ut. Naturen ser ut som den gör i verkligheten, inte som den gör på foton. Det är därför man alltid ska uppleva den med sina egna ögon, istället för någon annans.

Oj vad djupt det blev nu, men kände att jag ville ge Whitsunday lite upprättelse efter att ha hört många turister klaga på dess väder och vy. Stanna hemma då, om den naturliga naturen inte passar er. 

Efter utsiktsplatsen gick vi ner till stranden, som alltså är “North Whitehaven Beach”. Tidigare när vi badade var vi på den södra delen av stranden. Nu hade solen gått i moln ordentligt och regnet började ösa ner. Vi tog skydd under ett träd – inte för att vi var rädda för lite regn, men jag var rädd om min kamera då jag dumt nog inte hade med varken fodral eller dry-bag.

Efter denna regnskur bar det av hemåt igen. Jag och David satt fortfarande längst fram i båten, och vågorna kastades upp på oss minst lika mycket som tidigare. Men nu var vi redan blöta, så det spelade ingen roll den här gången heller… 

Vi var supernöjda med dagen, som hade innehållit både fysiska aktiviteter, god mat och vackra vyer! Jag tycker verkligen att man ska göra ett besök i Whitsunday Islands om man befinner sig i, eller i närheten av, Airlie Beach. Tänk bara på att det inte alltid ser ut som på proffstagna foton, särskilt inte om ni åker under cyklon-säsongen, men det är en fantastisk plats ändå – på sitt egna unika och naturliga sätt!

2 Comments

  1. Vi hade inte heller någon väldans tur med Whitsundays, just det året slog en hiskelig orkan nämligen till med värst kraft just över öarna och Airlie Beach, någon vecka före jag skulle dit. Korallreven var förstörda och vattnet supergrumligt. Ni hade väldigt klart vatten i jämförelse 😉

    1. Mayanordlund

      Nej vad typiskt!!🙁 Särskilt hemskt när det förstör korallreven också! Ja, man kan ju inte alltid förvänta sig kristallklart vatten, men det är ju roligt om man i alla fall ser nånting under ytan!😊 Är ju tyvärr sånt som händer och man får göra det bästa av situationen, men jag förstår att det var frustrerande för er! Ni får åka dit igen nästa gång ni är i Australien!🙂

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.