En vanlig vinterdag vid Milfords kust

Okej, här kommer del 2 av vår dag i Takapuna och Milford (se första inlägget nedanför detta). När vi kom fram till huvudstranden såg vi fler supernajsiga villor, precis vid strandkanten. Alltså fatta vilken lyx att bo här i en trevåningsvilla, med palmer på tomten, en jacuzzi på balkongen och utsikt över havet + en vulkan! Stoppa dit en hund och jag flyttar idag!

Stranden var tom på badande människor (det är ju midvinter här trots allt) men desto mer fylld av pensionärer ackompanjerade med barnbarn eller hund, eller både och. Vi gick hela vägen till slutet, där vi kom till ett café och en parkering. Vi hade tydligen outtröttliga ben denna dag för vi bestämde oss för att fortsätta gå, nu längs en smal stig som slingrade sig på de svarta lavastenarna precis vid havet. Var inte en ordentlig stig hela vägen så fick öva vår balans lite här och där. Var supermysigt att bara gå – man måste inte alltid ha ett mål. Vi stannade där vi ville, hur länge vi ville, sedan gick vi vidare. Harmoni på högsta nivå! 😉

Efter att vi rundat otaliga krökar kom vi till en liten, liten strand, som helt och håller bestod av krossade snäckskal. Det kändes nästan oförskämt att gå där medan man lyssnade på, det mindre tillfredsställande, ljudet av vackra snäckor som krossas under ens fötter. Men men, vi tog oss över, rundade ännu en krök och kom då till – ännu en strand! (surprise!). Här hittade vi en gullig bänk som stod så romantiskt till att jag tvingade David att vara med på en självutlösar-bild, haha! Satte fast kameran i ett träd, och simsalabim, se så söta vi blev! 😉 Vi var nu framme i Milford – vi hade alltså promenerat kustvägen från Takapuna till Milford, och det är en rätt bra bit! Vi tog sedan en buss från centrala Milford tillbaka till Auckland igen. Tänk att så fin natur finns så nära denna stora stad.

 

3 Comments

Skriv gärna en kommentar: