Här kan man se kiwifåglar!

Man kan inte lämna Nya Zeeland utan att ha sett en livs levande kiwifågel! Eller okej, det var precis vad jag gjorde förra gången jag var här, men nu tänkte jag minsann inte åka nånstans utan att ha sett den lilla bruna bollen!

Det finns några ställen i landet där man är garanterad att få se detta sällsynta djur. Dessa ställen är inga djurparker utan sanctuaries – det vill säga ställen som föder upp djur och sedan släpper ut dem i det vilda, för att öka populationen och förhindra utrotning.

Bland annat finns det en kiwi-sanctuary i Franz Josef och en här i Queenstown. Har någon av er läsare sett kiwis någon annanstans? Vore kul att veta vart denna möjlighet finns. 🙂

Häromdagen gjorde jag och David ett besök på Queenstowns sanctuary – Kiwi Bird Park. Parken är ideell och 100% av intäkterna går på olika sätt tillbaka till parken och djuren därinne. Med på turen får man ett headset så att man kan få information om djuren medans man går runt i parken. Turist, javisst! Men det var lite kul ändå! 😉


Förutom kiwifåglar finns här även papegojor, ugglor, en falk, ankor och ödlor. Alla djur har hamnat här antingen genom uppfödning eller för att de skadats ute i det vilda och tagits hit för rehabilitering. Exempelvis har en av keorna kommit hit efter att han blivit påkörd av en bil och skadad sin vinge. Falken Toa har även han en skadad vinge och kan, som skylten nedan förklarar, inte försvara sig varken mot andra falkar eller andra djur. Ingen av dessa skadade djur skulle överleva länge i det fria.

 

Parken har två kiwi-hus; i det ena bor ett monogamt kiwi-par som får ungar tillsammans varje år och i det andra bor några yngre kiwis som snart är stora nog att släppas ut i det fria. I båda dessa hus är det totalt mörker. Kiwis är nattdjur och varken gillar eller ser bra i dagsljus, därför ska de såklart också få leva i mörker här.

Ögonen vänjer sig efter en stund och då ser man dem. Man kan gå ända fram till glaset som skiljer oss från kiwifåglarna. Där inne har de allt de behöver och en djurvårdare försäkrar oss om att buren är stor nog för att rymma två fåglar. Marken är täckt av bark, stockar, stenar och små träd liknande de som finns i kiwins naturliga miljö. Allt är ordnat bra, och det gör mig glad! 🙂

Kiwifåglarna är större än vad både jag och David trott. Svårt att uppskatta mått, men vi får veta att en vuxen kiwi väger mellan 4-6 kilo. Och de är fluffiga! Fjädrarna liknar inte fjädrar, utan päls. Vi får senare veta att det faktiskt inte riktigt är fjädrar, utan snarare just päls. Där går de, vandrandes på två smala ben, pickandes med sina långa, smala, näbbar i marken både för att leta mat och för att känna sig fram. Underbara, mystiska, fluffiga djur! Eftersom man inte fick/kunde fota dem så får ni helt enkelt ta er hit och se dem själva! 😉

 

I parken finns som sagt också andra djur såsom tui, weka, Nyazeeländsk duva och röd- respektive gulpannad kakariki. Burarna till wekan och kakarikin är byggda så att man kan gå in till dem, vilket gjorde upplevelsen ännu bättre. Förutom fåglar finns här också en ödlesort; tuatara, vilken ser ut lite som en urtida dinosaurie!

Om ni befinner er i Queenstown tycker jag verkligen att nu ska göra ett besök här! Det finns inte jättemånga platser i Nya Zeeland som man kan se kiwifåglar, och det är i princip omöjligt att få syn på dem i det vilda, så detta är det absolut bästa alternativet. Det känns ju dessutom ännu bättre när man vet att parken jobbar för att rädda djuren och för att antalet vilda individer ska öka! 🙂

Skriv gärna en kommentar: