I en strömlös bungalow på Salomonöarna!

Salomonöarna alltså. Vad tusan ska man hit och göra? Jo, nu ska ni få höra. Jag gillar ju att åka till länder dit massturismen ännu inte riktigt hittat. Jag vill uppleva platser och kulturer innan de hunnit influerats av vad turisterna vill ha; det finns inte massvis av hotell att välja på, inte heller överdrivet många restauranger, inga krattade sandstränder, inga drösar av utflyktsarrangörer – och knappt fungerande internet!

Så nu var vi här, i Salomonöarna. För er som undrar vart sjuttsingen Salomonöarna ens ligger, kan jag berätta att det är en ögrupp i Stilla havet mellan Papua Nya Guinea och Fiji. Vi skulle bo på två olika ställen; först i en enkel bungalow vid stranden på västra sidan av Guadalcanal (huvudön), sedan på ett hotell i huvudstaden Honiara, på samma ö. Vi kände att vi tyvärr inte hade budget att åka till någon av de andra öarna. Dels eftersom man måste ta inrikesflyg för att nå dem, och dels för att Salomonöarna är dyrare än Sverige (därmed är både flyg och hotell väldigt dyrt). Vi hade redan överskridit vår budget genom att åka hit, så för denna gång nöjde vi oss med Guadalcanal.

Vi var i alla fall glada över att kunna testa på två olika typer av boenden! Det första var som sagt en bungalow vid stranden på västkusten, ute på den Salomonska landsbygden. Stället heter Dolphin View Beach och gör verkligen skäl för sitt namn! Vi såg delfiner varenda dag, oftast dök de upp när vi åt frukost och ibland stannade de halva dagen! Det finns bara en bungalow och vi var alltså de enda gästerna som bodde här. Denna lilla resort drivs av ett gift par, som bor i en bungalow en bit bort med sina barn. De bygger dock två nya, större, bungalows på gården, så de tänker utöka sin verksamhet inom kort. 

Vår bungalow låg upphöjd ca 1,5 meter från marken och där inne fanns enbart en säng med ett stort myggnät över. Salomonöarna är ett av få länder utanför Afrika som har extremt hög risk för malaria. Så myggnät var ett måste, liksom myggmedel och malariatabletter – i alla fall när man bor här ute i bushen! Det fanns varken AC eller fläkt, men väggarna hade stora luckor högst upp, vilka fungerade som ventilering. Det fanns inte heller någon elektricitet största delen av tiden. När mörket föll på kvällarna slog de igång strömmen och först då kunde vi tända vår lilla glödlampa i taket.

Bredvid vår bungalow låg en annan, lite mindre, bungalow. Detta var köket och här fanns en vattenkran och en gasplatta för matlagning. Vi fick frukost lagad varje morgon av Mrs Kuvien, frun på stället. Det blev antingen bananpannkakor eller omelett, alltid med kaffe och frukt till. Frukten kom från deras egen trädgård, där det alltså växte papaya, banan och ananas! Hur najs?!

Inne i köket fanns två USB-uttag där man kunde ladda mobilerna – när strömmen fungerade vill säga. När vi ville ladda kamerabatterier och min laptop frågade vi Alistair (mannen i hushållet) om det gick att ordna. Givetvis, sa han och så fick vi plugga in prylarna direkt i deras huvudgenerator; en stor ”motor” som de slog på när de behövde extra ström!

Det fanns inget wifi här, så det vara bara att glömma allt vad bloggande och instagrammande heter! Rätt skönt på ett sätt, för då hade vi inget som störde eller stressade oss. Å andra sidan fanns det inte så mycket att göra om dagarna, så det blev verkligen en ”back-to-basics-upplevelse”! Vi läste böcker, pratade, spelade spel, la passians och lekte med katten! Det var en liten orange katt som hängde omkring oss varenda dag, från morgon till kväll. Vi döpte honom till Jansson (Katten Jansson), som de inbitna Bamse-fans vi är! 😉

Något vi dock ägnade rätt mycket tid till var att snorkla! Ni som följer bloggen vet ju hur mycket vi älskar havet, och Salomonöarna gav oss ännu fler skäl att göra det. Vi gick i direkt från stranden. Alistair berättade att det låg ett vrak ca 25 meter ut och att det låg ett flygplan från andra världskriget på andra sidan udden. Vi snorklade över vraket, som låg med kölen uppåt, men flygplanet hörde till en annan resorts mark så vi skippade det.

Vi tyckte dock att själva revet var vackrast åt motsatt håll från vraket. Det låg på djupare vatten, vilket gjorde att större och mer ovanliga fiskar höll till här, men vattnet var så klart att vi ändå såg allt väldigt tydligt. En dag såg vi till och med en revhaj här! Vi har inte sett en enda revhaj under hela vår resa, trots att vi har snorklat (och jag dykt) sjukt mycket! Så vi blev rätt paff när den dök upp från ingenstans! Men lika snabbt försvann den, så hann tyvärr inte få med den på film. Videor från snorklingen dyker upp inom kort, håll ut! 🙂

På denna enkla, lugna, privata lilla resort spenderade vi alltså våra fyra första dagar här i Salomonöarna. Utöver alla icke-uppkopplade aktiviteter, testade vi även en lokal nöt med en speciell egenskap, och gjorde dessutom en liten utflykt! Ni får höra mer om detta i kommande inlägg! 😉

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






2 Comments

    1. Mayanordlund

      Vad kul att ni också gillar sådana typer av destinationer!😀 Haha, ni kanske skulle trivas bättre i ett hotell i Honiara eller på någon av öarna☺️ För hela Salomonöarna i sig är ju rätt oturistigt, så hur man än bor känns landet väldigt unikt!😅 Vilka spännande länder har ni rest i?😀

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.