Möte med vilda orangutanger i Sepilok!

Efter 36 timmar i Kota Kinabalu hade vi nu tagit inrikesflyget till den lilla staden Sandakan. Flygresan tog bara 45 minuter och det är dessutom rätt billigt med inrikesflyg  i Malaysia, så det var inte så besvärligt som vi först trott.

I Sandakan bodde vi på ett vanligt hotell (d.v.s. inget hostel eller bungalow), som kreativt nog hette ”Hotel Sandakan”. Det var faktiskt det av alla boenden på hela resan som kändes mest likt ett europeiskt hotell. Det hade nästan kunnat ingå i Scandic-kedjan. Vi var ju här för att besöka ett Orangutan Rehabilitation Centre. Djuren heter ursprungligen “Orang Utan”, vilket betyder ”skogens folk”, en namn som jag tycker passar rätt bra.

När vi väl kommit till Sandakan upptäckte vi att det även fanns sanctuaries för flera andra djurarter. Eller, de ligger egentligen inte i själva Sandakan, utan ca 4-5 mil därifrån i en ort som heter Sepilok. Men Sepilok har ingen flygplats, så man måste ta sig dit via Sandakan. Precis bredvid orangutangerna fanns ett conservation centre för sun bears (”solbjörnar” på svenska). Några mil längre bort fanns ytterligare ett sanctuary (orten heter Labuk), denna gång för näsapor. Det fanns även två ställen för olika fågelarter, så är man djurintresserad (men inte gillar zoo) är Malaysiska Borneo ett paradis!

Jag tänkte än en gång förtydliga att djuren på dessa rehabilitation centres/sanctuaries är där för att de antingen förlorat sina mammor, blivit skadade, misshandlade, hållits illegalt som husdjur, förlorat sina boendeområden eller varit med om något annat som gjort att de inte klarar sig själva. Det är alltså inga zoon; både orangutangerna och näsaporna lever helt vilda, medan björnarna lever i stora inhägnader för att så småningom släppas ut i det vilda.

Vi börjar hos orangutangerna! Vi tog en ”Grab” (Malaysias Über) från hotellet, vilket bara kostade 23 MYR. Färden tog ca 40 minuter och väl framme vid Sepilok Orangutang Rehabilitation Centre gick vi direkt till entrén och köpte biljetter (30 MYR/person). Kom ihåg att ha med kontanter, då dessa ställen inte tar kort!

Sedan gick vi längs en lång, smal, gång som var byggd av träplankor och upphöjd någon meter från marken. Vi fortsatte gå och undrade vart vi egentligen skulle, men tillslut mötte vi några andra gäster och fick hjälp att hitta den platå där en djurvårdare skulle lägga ut frukt åt orangutangerna.

Detta sanctuary gör det klart för gästerna att det inte är någon garanti att man för se en orangutang, och om man inte gör det är det ett gott tecken. Det betyder nämligen att orangutangerna har lärt sig att hitta mat på egen hand och att de inte är beroende av människor för detta.

Orangutangerna lever som sagt vilda, och har hela skogen att leta mat i, men djurvårdarna matar dem för att djuren som kommer hit inte alltid har lärt sig hur man hittar mat. Personalen lägger faktiskt medvetet ut ”tråkig” mat, för att uppmuntra orangutangerna att vilja leta efter egen, mer spännande, mat i skogen.

Vi stod och väntade i ca 15 minuter, när det började rycka i ett av repen som går mellan mat-plattformen och de närliggande träden. Orangutangerna tar sig hit via dessa rep, och snart syntes en orangebrun krabat svinga sig in mot plattformen. När han kom fram sträckte han ner sin långa arm och plockade på sig några frukter. Han greppade frukterna med båda sina fötter och tog sedan några frukter till.

Med händer, och fötter, fulla av frukt, satte han sig ner på repet, med en hand som stöd på repet ovanför. Där satt han nu, en livs levande vild Orang Utan! Såå himla häftigt! Han åt väldigt länge, i god ro, så efter en halvtimme gick vi därifrån för att titta på ”barnkammaren”; stället där de yngre orangutangerna gillar att hålla till.

Vi fortsatte längs den smala trägången, och framme vid barnkammaren möttes vi direkt av en charmig filur som spexade inför en entusiastisk skara besökare! Observera att hen inte sitter i en bur, utan hänger på ett staket.

De mindre aporna är också vilda, men ges extra omtanke av djurvårdarna och har en stor lekplats här. De allra minsta (bäbisarna) är dock inte synliga för besökare. Dessa småttingar får en adoptivmamma när de kommer till detta sanctuary. Dessa ”mammor” är orangutanghonor som inte har några egna ungar. De får alltså uppfostra de föräldralösa ungarna som kommer hit, och lära dem allt som en Orang Utan behöver kunna för att klara sig i det vilda. Hur gulligt är inte det?!

Till skillnad från mat-plattformen beskådar man lekplatsen från en upphöjd läktare inomhus. Det är en gigantisk glasvägg mot lekplatsen där man har bra blick över allt som de yngre orangutangerna gör. En djurvårdare kom med mat och dryck även här. Då märktes det direkt att det var ett gäng ”ungdomar”, till skillnad från den vuxna apan vid plattformen. Dessa apor klättrade överallt, över varandra, busade, retades och tog matskålen av djurskötaren. Så himla kaxiga, smarta och fina djur alltså!

Efter ett tag lämnade vi barnkammaren och tänkte att vi skulle börja röra oss mot utgången. Vi fick återigen gå längs en smal trägång, som hela tiden var omgiven av tät skog. När vi nästan nått hela vägen fram viskade några andra gäster att det satt en orangutang i ett träd en bit bort. Vi gick närmare och fick syn på något orange och lurvigt högt uppe i ett träd!

Här var alltså en Orang Utan, vild som de andra, men denna var inte här för att någon lagt ut mat – utan den satt här av helt egen vilja, även fast den har heeela skogen att röra sig i. Det var riktigt häftigt! En djurskötare/vakt hade följt efter den för att se till så att ingen gäst stannade för länge vid djuret. Efter att vi och 3-4 andra gäster tittat på apan i ca 10 minuter sa vakten att nu var det dags att lämna den ifred. SÅ himla bra tyckte vi, och gick vidare. På detta sätt störs inte orangutangerna av gästernas närvaro, och de vänjer sig inte heller vid den. Allt för att inte påverka deras naturliga instinkt.

Detta var helt klart ett av de bästa sanctuaries vi besökt; det var en seriös verksamhet, med bra information till gästerna, och ordentliga djurvårdare som verkligen brydde sig om djuren! Jag rekommenderar verkligen ALLA som åker till Borneo att besöka Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre!

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






One Comment

Skriv gärna en kommentar: