Det sägs ofta att om det är något man inte bör missa under sitt besök i Nya Zeeland är det att vandra i Abel Tasmans Nationalpark. Nu har jag förstått varför.
Vi hade övernattat vid Marble Hills naturcamping som ligger ynka 1 kilometer från Marahau – en pytteliten ort vid nationalparkens början. Leden vi skulle gå kallas Coast Track och sträcker sig 6 mil efter kusten. Men kan alltså vandra i flera dagar och då tälta på utmarkerade platser längs vägen. Vi nöjde oss dock med att gå 6 km enkel väg, vilket tog oss till vackra Apple Tree Bay.
Nationalparken är fantastiskt vacker redan från första metern. Man kliver rakt ut på stigen från parkeringen, inget krångel – bara rätt ut på Coast Track. Ända från start har man de gröna, frodiga, bergen på ena sidan och stranden och havet på den andra. Vi såg en annorlunda fågel vi aldrig sett förut redan efter 2 minuter, måste googla på vad det kan vara för en figur! Som taget från ett vykort kom två hästar travandes längs stranden, med havet och solen som bakgrundsmotiv. Magi.
Leden fortsätter sedan upp utmed bergens kustsidor, och här kommer den att slingra en bra bit framåt. Den går ut mot kusten, sedan in mot berget, sedan ut mot kusten igen och så fortsätter det. Nästan varje gång stigen går in mot berget dyker ett litet vattenfall upp, innan den svänger och leder ut mot kusten igen.
Vid Coquille Bay kunde man följa en stig ner till stranden. Här nere stod ett picknickbord, vilket fick oss att tycka att det var dags för en kaffepaus. Det var så fridfullt; bara vi, havet och solen (bortsett från två fikasugna måsar). Efter pausen fortsatte vi på den kurviga stigen. Det är inte svårt att följa huvudleden då de små stigarna som går ned till stränderna är lättare att missa än att råka gå in på av misstag.
Efter en stunds promenad i den fuktiga skogen, förbi ett litet vattenfall i varje kurva, började vi skymta en ännu större sandstrand. Detta var Apple Bay, en lång, bred, strand som sträcker dig en kilometer nedanför Coast Track. Man kan vika av huvudleden tidigt eller fortsätta tills man når andra änden av stranden och gå ned där. Vi tog den senare nedfarten, och väl nere på stranden möttes vi av ännu en underbar utsikt. Vid Apple Bay har man nått fram till de två små öarna man kan se ändå från Marahau, fast nu ser de inte så små ut längre. Här satte vi oss på en stor stock (det enda picknickbordet var upptaget) och åt lunch.
Vi promenerade sedan längs stranden, men stoppades snart av lågt, men brett, rinnande vatten som delade stranden i två delar. Vi återvände och gick tillbaka upp på huvudleden. Vädret hade nu ändrats från klar himmel till mörkt gråa moln. Regnet började droppa och inom kort drog det igång ordentligt. Vi beslutade att gå tillbaka till Marahau då vi kände oss nöjda med dagen och tänkte att vi kan gå längre en annan gång. För komma tillbaka hit, det ska vi allt göra!
