Omringad av rock wallabies!

Australien må vara känt för sina kängurur och koalor, men det finns ett annat djur som också har detta land som sitt hem. Wallabyn är en sorts dvärgkänguru och kan som mest väga 25 kilo. Det finns några olika arter, och den vi nu spanade efter i det fria på Magnetic Island heter Rock Wallaby. Som namnet antyder lever de alltså bland stenar och klippor.

Vi klev av bussen på hållplatsen vid Geoffrey Bay och gick i ca 10 minuter tills vi kom fram till höga klippblock vid havet. Det var redan några turister här, och de stod och matade en liten lurvig krabat med morötter. Vi gick vidare till klippblocken närmare havet för att se om vi kunde på syn på fler wallabies. Det verkade dock bara vara den morotsätande filuren och en annan, räddare, wallaby som visade sig.

Vi hade köpt morötter på affären som vi klyvt i små stavar. Om man vill mata wallabys måste man vara noga med vad de kan och inte kan äta. Denna information får man på alla hostel på Magnetic Island, och det finns dessutom en skylt här vid stenblocken som säger vad som är OK och inte.

Exempelvis kan du ge dem: morötter, sötpotatis, äpple och speciella wallaby-pellets (går att köpa i butik). Ge dem INTE avokado, bröd, kött, sallad, broccoli och vanlig potatis. Mycket viktigt att tänka på!

Vi tänkte att det kanske bara var dessa två djur som ville visa sig idag (eller ikväll, för klockan var 17), men snart dök det upp några fler nyfikna typer! Om vi tyckte att de första djuren var små, var det ingenting i jämförelse med de ännu mindre wallabies vi fick syn på lite senare – och verkligen ingenting jämfört med de pyttesmå ungarna som tittade ut ur pungen på sina mammor!

När det var runt 4-5 wallabies i rörelse bland stenblocken, började solen gå ner. Många turister begav sig hemåt och vi var snart bara runt 6-7 personer kvar. När solens sista strålar lyste oreangeröda över havet hände någonting. Det var som om alla wallabies som lever här vaknade till liv. De var överallt. Nu var de inte bara omkring stenblocken utan även ute på den grusade vägen. De studsade runt, precis som sina större släktingar, och vi kunde inte förstå att vi stod här, på en ö i Australien, omringade av en djurart som bara finns här (plus ett fåtal i Nya Guinea…). Det var en fantastisk upplevelse, dock hade det blivit alldeles för mörkt för att kunna fotografera. Men hoppas ni kan föreställa er. Om inte så får ni åka hit och uppleva det för er själva! 😉

Ett tips är alltså att åka hit runt 16.30 för att kunna se djuren i dagsljus (och få bättre foton), men stanna till 17.30-18.00 för att kunna se fler djur i rörelse med färre turister omkring dem! Såå mysigt!

Kom bara ihåg vad de får och inte får äta – om du verkligen måste mata dem. Tänk på att wallabies är vilda djur och ska förbli sådana. Var försiktig med att göra dem för tama; matning kan göra att de glömmer bort sin naturliga hitta-föda-instinkt och om människor i framtiden slutar att mata dem kanske de inte kan hitta egen föda. Och det vore inte bra. Men åk gärna hit, beundra dessa fantastiskt söta djur, och om du vill mata dem – gör det försiktigt och med måtta!

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






4 Comments

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.