Restaurangbåt på floden Luboc – en upplevelse jag snabbt vill glömma!

Restaurangbåt på floden Luboc alltså. Är det en aktivitet värd att uppleva under ett besök på Bohol? Tja, tydligen tyckte vi det, för här stod vi i biljettkön. När vi köpt våra biljetter (ca 80 kronor var) blev vi ombedda att sätta oss och vänta, vartpå vi blev uppropade efter 20 minuter och fick kliva ombord på båten.

Båten hade 6 bord som vardera rymde 8 personer. Matbuffén öppnade direkt, till och med innan vi lättat ankar! Det var vi, en familj som verkade vara från Filippinerna och ett stort sällskap från Asien. De sistnämnda tog alltså upp fyra bord, och var väldigt skräniga redan från början. Det kastade sig över buffén som om de aldrig sett mat förut, de fyllde sin medtagna termos med iste från buffén, de satte sig 20 personer framme i fören fastän personalen sagt tre gånger att det max fick sitta 10 personer där så att båten skulle hålla jämvikt.

De tog sedan över mikrofonen från den stackars sångerskan som skulle vara vår lunch-underhållning. När vi väl började åka längs floden fick vi äta till ljudet av ett gäng buffliga människor som sjöng utan att kunna en enda ton, samt oroa oss för att båten skulle välta för att de sket i säkerhetsreglerna. Men det var inte det värsta de gjorde.

När vi gled förbi höga palmträd såg vi ibland barn som roade sig (och oss) med att svinga sig i lianer och göra konsthopp ner i vattnet. De såg ut att ha väldigt roligt och vi vinkade glatt åt dem. Asiaterna kastade sedlar i vattnet.

Vi la även till mot en stor träbrygga vid sidan av floden, för att se en grupp barn och kvinnor dansa filippinsk folkdans. De var duktiga och vi applåderade. Några asiater klev av båten och började dansa vid sidan av dem. De övriga asiaterna fotade och skrattade så att de storknade. Det såg rätt förnedrande ut. Sedan kastade de pengar, både på människorna och i vattnet.

När vi nästan var tillbaka vid hamnen fick (eller snarare tog) den filippinska sångerskan tillbaka mikrofonen. Hon sjöng en sång, sedan var vi framme. Jag skulle aldrig vilja göra om denna tur igen. Men maten var ju god i alla fall.

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






6 Comments

    1. Mayanordlund

      Ja, det är en väldigt fin plats, men turismen sätter sina spår. Det kändes inte som en ”äkta” filippinsk upplevelse, vilket var lite synd. Men nu vet vi ju det i alla fall!☺️

  1. Loboc river, tarsierna osv är riktiga turistfällor på Bohol. Jag har bott på Bohol under några år och är förvånad att turistaktörerna inte förstått att visa det genuina Bohol, men å andra sidan får jag ha mina pärlor kvar.

    1. Mayanordlund

      Jag tror det är svårt för turister att hitta det genuina Bohol, alltså en konkret aktivitet eller upplevelse. Man hör talas om Chocolate Hills, Luboc och tarsier och det finns möjlighet att ta sig dit. Turistaktörerna kör nog på samma koncept så länge det är ett vinnande.

      Sedan kan man givetvis be chauffören köra en runt hela ön och stanna i småbyar eller vad man nu ser längst vägen. Man kanske måste göra som du; bo på Bohol i några år, för att hitta unika platser och upplevelser som turismen ännu inte har hittat. Om inte annat får du ju som sagt ha dem kvar. 😉

    1. Mayanordlund

      Japp, och tråkigt när dessa idioter samtidigt är de som ”bidrar” mest pengamässigt, vilket gör att arrangörerna vill ha dem tillbaka och därför inte sätter stopp för dumheterna! De enda gäster de tappar är sådana som oss – som inte kastar pengar i vattnet.

Skriv gärna en kommentar: