Smaktest av den omtalade “betel nut”!

En dag bestämde vi oss för att göra en liten promenad här på Salomonöarnas landsbygd. Vi gick längs den trasiga landsvägen som kantades av höga palmer. De har vänstertrafik här, men vet man inte det är det svårt att avgöra, eftersom de rundar alla gigantiska hål och kör på den sida av vägen som är mest hel.

Vi mötte inte överdrivet många bilar. Vi mötte dock några människor som hälsade glatt när de passerade. Vi hade fått berättat att det låg ett krigsmuseum om andra världskriget här i närheten, men vi såg inga skyltar och ingen infart så vi hittade aldrig dit. Vi fortsatte gå, då vi kände att denna enkla promenad var en upplevelse i sig.

Vi gick förbi några marknadsstånd som sålde frukt och grönsaker. När vi gick närmare ett av dem såg vi att de sålde den omtalade ”betel nut”, en slags nöt som vår boendevärd berättat om. Den är liten, grön och påminner om en pytteliten kokosnöt. Ett omåttligt populärt snacks här i Salomonöarna! Alla äter det; barn, tonåringar, vuxna och äldre. Vad är då grejen med denna nöt?! Jo, man får en liten kick av den, som varar i ungefär 1 minut. Nej, det är inte en drog. Kanske det närmast går att jämföra med snus eller tuggtobak, om ens det. Alistair tyckte att vi skulle prova detta under vårt besök i landet, så vi köpte några stycken.

Tydligen ska man äta betel nut tillsammans med en annan liten frukt, som ser ut som en prickig hericovert. Man ska också äta det tillsammans med pulveriserad kalksten, som i detta fall kom från koraller. Att pulvret kom från koraller var vi inte medvetna om, utan fick veta detta när vi redan hade köpt det. I efterhand hade jag hoppat den detaljen.

När vi kom hem satte vi oss med Alistair, hans fru Kuvien och hans bror. De visade oss hur man gjorde. Man börjar med att bita bort änden på nöten, sedan biter man tvärs över så att den delas i två. Efter det biter man på utsidan av ena halvan, så att den lilla nöten i mitten poppar ut. Det är denna nöt som man ska tugga, tillsammans med den andra frukten och kalkstenspulvret.

En betel nut är otroligt besk, vilket Alistair varnade oss för. Därför ska man tugga och spotta, tugga och spotta – tills det beska försvinner. Den andra frukten (eller pulvret, vi förstod aldrig riktigt vilket utav dem) gör nöt-saften röd, och man blir därmed riktigt tomatröd i hela munnen!

Nu när man fått bort det beska kan man svälja tuggorna. Men det är verkligen inte gott ändå, tyckte vi! Det smakade fortfarande beskt och var riktigt torrt att tugga. Det är också nu man känner en viss snurrighet i huvudet. Kanske går att jämföra med när man ställer sig upp riktigt fort och får blodtrycksfall, eller när man ställer sig upp efter två glas vin – ni avgör själv vilket som stämmer bäst in på er!

Denna snurrighet går dock över på 1-2 minuter och är inte farlig. Våra munnar kändes torra och sträva efteråt, nöten hade heller ingen god eftersmak, men det var kul att prova! Särskilt kul när man gör det tillsammans med lokalbor; det blev en riktig kulturupplevelse för oss – och de fick sig ett gott skratt åt våra ansiktsuttryck och miner! Efteråt fick vi dock berättat för oss att alltför stor konsumering av betel nut kan framkalla muncancer! Detta hade vi ingen aning om innan, men Alistair sa att det inte är någon fara om man bara testar några enstaka nötter! Så om ni vill testa – nöj er med en nöt (och skippa korallpulvret)!

Follow

Maya Nordlund

Följ bloggen via epost

Ange din e-postadress för att få e-mail om nya inlägg.






2 Comments

Skriv gärna en kommentar: