Stora näsor i Proboscis Monkey sanctuary!

Dagen efter vårt besök i Orangutan Rehabilitation Center i Sepilok åkte vi till Proboscis Monkey Sanctuary i orten Labuk. Detta är alltså ett sanctuary för vilda näsapor. Platsen skapades av en man som tidigare arbetat med att skövla skogen där aporna lever, men som sedan ändrade uppfattning och ville hjälpa till bevara deras hem.

Vad är då en näsapa?! Ja, enkelt förklarat är det mellanstora, grå-orangea apor med gigantiska näsor! Eller, honorna har väl inte direkt superstora näsor, men hanarna ser ut att ha en potatis i ansiktet.

Detta sanctuary består av två “plattformar”, och liknar alltså inte orangutangcentret där man gick på långa trägångar genom skogen. Här går man direkt till en träbyggnad med staket, varifrån man har utsikt över skogen och de mindre träplattformarna där personalen lägger ut mat. Och vi fick syn på näsapor direkt! Det var också en skillnad mot hos orangutangerna där vi både fick gå långt och vänta länge på att få se en enda apa.

Vi tog en Grab (Über) hit, precis som till Orangutan Rehabilitation Center. Det man måste tänka på är att centret för näsaporna ligger mycket mer öde och att det därför inte finns några “Grab-bilar” att ta tillbaka, som det gjorde vid orangutangerna. Man kan då göra en deal med sin chaufför där hen väntar på plats en timme medan ni tittar på näsaporna.

Kruxet är att det finns två olika ställen där näsaporna håller till; plattform A och plattform B. Och det är 2 kilometer mellan dem! Vi tänkte inte så långt och sa till vår chaufför att vi skulle lösa annan skjuts hem, men det fick vi äta upp. Det fanns inga Grab-bilar i närheten, varken vid plattform A eller B. Man kunde dock ringa vanlig taxi men det skulle bli svindyrt.

Det enda alternativet var att åka hem med en minibuss som gick en bestämd tid. Så vi fick vänta 90 minuter vid plattform B. Minibussen körde sedan till plattform A, där vi fick stanna ytterligare en timme, men det var helt okej ändå – det fanns ju sällsynta apor att titta på! Men har du en tid att passa (eller bara dåligt tålamod) bör du se till att boka skjuts tillbaka med din chaufför!

Näsaporna lever vilda men kommer till mat-plattformarna för att äta frukten som personalen lägger ut. Det är inte alltid de hittar tillräckligt med mat i skogen och behöver därför lite extra hjälp. Till skillnad från orangutangerna är alltså dessa apor inte här för att de blivit skadade, hållits illegalt som husdjur eller för att deras mammor har dött. De är alla födda, och har alltid levt, i denna skog, och skogen är nu en fristad för dem, där ingen längre får avverka eller störa aporna på annat sätt.

Vid detta sanctuary fanns det även apor av sorten Silvery Lutung (silvrig bladapa), vilka delar skogen med näsaporna och lockas till plattformarna av frukten. Dessa apor var mindre skygga än näsaporna och kom därför ännu närmare oss besökare. De sprang omkring på golvet, låg och solade på staketet, satt i trapporna eller klättrade i taket. De var dock inte i närheten av lika fräcka och oförutsägbara som tempelapor kan vara. Utan dessa bladapor var väldigt lugna och stillsamma.

En av dem hade dessutom en nyfödd unge, och i denna unga ålder är de alldeles knallorangea! Såå fruktansvärt söt alltså! De ändrar färg från orange till grå när de är omkring tre månader, så vi hade tur att vi fick se denna lilla bäbis under vårt besök!

Vid plattform B kunde man se en film om hur detta sanctuary kom till, hur aporna lever och varför de behöver denna fristad. Från att inte ha hört talas om näsapor förrän jag kom hit till Malaysia, kände jag mig nu fascinerad över dem.

Om ni åker till malaysiska Borneo för att titta på orangutanger bör ni verkligen göra ett besök hos näsaporna också! Här ser man många fler apor och man kommer även närmare dem. Tänk bara på att planera hur ni tar er hem!

4 Comments

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.