Tankar kring att äta ute ensam

Ibland när man är ute och reser stöter man på restauranger eller caféer som inte erbjuder wi-fi, utan istället uppmanar sina gäster att prata med varandra, lära känna nya människor och ”låtas som att det är 90-talet”. Har man inte själv upplevt detta kanske man sett en av de många foton som cirkulerar i sociala medier på skyltar med en slogan som den ovan citerade.

Superfin tanke, vi ska ju inte gräva ner oss i våra skärmar dygnet runt och ignorera resten av mänskligheten.

Men ibland är det enda man vill att sitta med sin telefon och surfa runt på diverse medier. Särskilt om man äter ensam, vilken ofta är fallet om man är ute och reser. Folk på resande fot kan inte gå hem för att laga mat utan måste äta och fika ute.

Efter egen erfarenhet har jag kommit fram till att jag inte har några problem att vara utan min telefon vid följande omständigheter:
– Om jag har bråttom
– Om det finns live-underhållning
– Om jag fått en fönsterplats
– Om det finns tidningar att läsa

Men om ingen av dessa omständigheter råder, vad gör jag då?!

Har råkat ut för det några gånger, och kommit fram till några slutsatser:
– Du förväntas gå direkt du har ätit/druckit upp om du bara sitter där och rullar tummarna
– Du kan inte titta på folk inne på matstället för då blir de obekväma – och då blir du också obekväm!
– Du kan inte plocka fram en medhavd tidning för då får du samma blickar som om du korkat upp en medhavd kaffetermos
– Du får ibland smygblickar av folk som verkar undra varför du varken har partner eller vänner
– Det är inte lika accepterat att prata med någon i telefon som det är att prata irl (och tekniskt omöjligt om samtalet kräver wi-fi)

Såå… varför envisas vissa restauranger och caféer med att inte erbjuda wi-fi? Förstår de inte att det inte alltid fungerar/är önskvärt att sätta sig och surra med personerna i bordet bredvid? Jag tycker dessutom att det är precis samma sak att sitta med mobilen som att sitta och läsa en tidning, lösa ett korsord, se ett framträdande eller titta ut genom fönstret. Allt är underhållning för att man ska känna sig mindre ensam.

Vill man inte använda wi-fi så låter man väl bli, men ge mig för Guds skull möjligheten att få framstå som lite mindre patetisk när jag sitter där och lyssnar till ljudet av mina egna tuggor!

Någon annan som har egna erfarenheter eller tankar kring detta? Lämna gärna en kommentar med din åsikt 🙂

Skriv gärna en kommentar: