Australien må vara känt för sina jättekängurur och koalor, men det finns ett annat lurvigt djur som också har detta land som sitt hem. Wallabyn är en sorts dvärgkänguru och kan som mest väga 25 kilo. Det finns olika arter utspridda över hela Australien och den art som lever på Magnetic Island heter Rock Wallabies. Som namnet antyder lever de alltså bland stenar och klippor.
För att ta sig till Magnetic Islands vilda wallabies kan man ta bussen till Geoffrey Bay (alternativt köra sin Barbie-bil dit). Bussen gör alltid ett stopp vid denna hållplats, och därifrån är det fem minuters promenad till de höga klippblocken vid havet. När vi kom fram möttes vi direkt av en liten wallaby, som glufsade på en morot den fått av besökarna. Vi gick vidare till klippblocken närmare havet för att se om vi kunde på syn på fler djur. Det verkade dock bara vara den morotsätande filuren och en annan, mer skygg, wallaby som visade sig.
Vad äter wallabies?
Vi hade köpt morötter på den lokala affären som vi klyvt i små stavar. Om man vill mata wallabies måste man vara noga med vad de kan och inte kan äta. Information om vad wallabies äter får man på alla hostels på Magnetic Island, och det finns dessutom en skylt vid Geoffrey Bay som säger vad som är OK och inte.
Exempelvis kan du ge wallabies: morötter, sötpotatis, äpple och speciella wallaby-pellets (går att köpa i butik). Ge dem INTE avokado, bröd, kött, sallad, broccoli och vanlig potatis. Mycket viktigt att tänka på!
Vi tänkte att det kanske bara var dessa två djur som ville visa sig denna eftermiddag, men snart dök det upp några fler nyfikna typer! Om vi tyckte att de första djuren var små, var det ingenting i jämförelse med de ännu mindre wallabies vi fick syn på lite senare – och verkligen ingenting jämfört med de pyttesmå ungarna som tittade ut ur pungen på sina mammor!
Bästa tiden för att se wallabies
När det var runt 4-5 wallabies i rörelse bland stenblocken, började solen gå ner. Många turister begav sig hemåt och vi var snart bara runt 6-7 personer kvar. När solens sista strålar lyste orangeröda över havet hände någonting. Det var som om alla wallabies vaknade till liv. De var överallt! Nu höll de sig inte bara omkring stenblocken, de var även ute på den grusade vägen.
De studsade runt, precis som sina större släktingar, och vi kunde inte förstå att vi stod här, på en ö i Australien, omringade av en djurart som bara finns här (plus ett fåtal i Nya Guinea…). Det var en fantastisk upplevelse, dock hade det blivit alldeles för mörkt för att kunna fotografera. Men hoppas ni kan föreställa er. Om inte så får ni åka hit och uppleva det för er själva! 🙂
Ett tips är alltså att åka hit runt 16.30 för att kunna se wallabies i dagsljus (och få bättre foton), men stanna till 17.30-18.00 för att kunna se fler djur i rörelse med färre turister omkring dem! Såå mysigt!
Kom bara ihåg vad wallabies får och inte får äta – om du verkligen måste mata dem. Tänk på att wallabies är vilda djur och ska förbli sådana. Var försiktig med att göra dem för tama; matning kan göra att de glömmer bort sin naturliga hitta-föda-instinkt och om människor i framtiden slutar att mata dem kanske de inte kan hitta egen föda. Och det vore inte bra. Men åk gärna hit, beundra dessa fantastiskt söta djur, och om du vill mata dem – gör det försiktigt och med måtta!
Dessa skulle jag vilja se! Superfina ju! 🙂
Ja visst är de!😍
Men åh så söta. Vad häfftigt😍
Ja visst är de gulliga!!😍☺️
åh de är verkligen söta, hälsade på dem jag med 🙂 <3 Men tyckte det var synd att folk matade dem med söta frukter och morötter (som är ohälsosamt för dem i större mängder, och det blir ju ganska stora mängder när många turister ger dem sånt), så de ville ju tyvärr inte ha min vallabypellets som jag fått från hostelet som var meningen man skulle mata dem med..
Ja, dom är såå gulliga! 🙂 Och ja, risken är ju att de får i sig alldeles för mycket (och för ovarierad) mat, om alla turister vill mata dem med samma mat. Tråkigt att de inte ville ha dina pellets! Vi såg några wallabies som verkade obrydda om pellets först, men när människorna gått därifrån så kröp de fram och mumsade i sig det. 🙂