Malaysia

Möte med vilda orangutanger på Borneo

Efter 36 timmar i Kota Kinabalu tog vi inrikesflyget till Sandakan, en liten stad på nordöstra sidan av Borneo. Flygresan tog bara 45 minuter, och det är dessutom billigt med inrikesflyg i Malaysia, så det var inte lika besvärligt som vi först trott. I Sandakan bodde vi på ett vanligt hotell (ovanligt för oss backpackers), som kreativt nog hette ”Hotel Sandakan”.

Orangutan Rehabilitation Centre på Borneo

Anledningen till att vi åkte till Sandakan var för att se vilda orangutanger på Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre. Borneo är hemvist åt denna hotade djurart och det finns flera sanctuaries och rehabiliteringscenter för orangutanger runt om på ön. Ett sanctuary är en fristad där djuren får leva i trygghet i sin naturliga miljö. Ett rehabiliteringscenter är ungefär samma sak, men djuren kan ha hamnat där för att de blivit skadade, misshandlade eller förlorat sin mamma, och de får därför återhämta sig på centret. 

Orangutang heter ursprungligen “Orang Utan” på malaysiska, vilket betyder ”skogens folk”, ett namn som jag tycker passar väldigt bra för dessa djur.

Orangutang rehabilitiation centre i Sepilok på Borneo.
Orangutang rehabilitiation centre i Sepilok.

Flera sanctuaries på malaysiska Borneo

Precis bredvid centret för de vilda orangutangerna finns ett Conservation Centre för solbjörnar, och några mil från Sepilok ligger orten Labuk där det finns ett sanctuary för näsapor. Det finns även två sanctuaries med tropiska fåglar, så är man djurintresserad (men inte gillar zoo) är malaysiska Borneo ett paradis! Tanken med dessa ställen är alltså inte att hålla djuren instängda; både orangutangerna och näsaporna lever helt vilda, medan solbjörnarna lever i stora inhägnader för att så småningom släppas ut i det fria. De flesta av björnarna har räddats från djurplågeri och skulle inte klara sig själva om de släpptes ut direkt.

Ta sig till orangutangerna på Borneo

Vi tog en ”Grab” (Asiens Über) från hotellet i Sandakan till Sepilok, vilket bara kostade 23 MYR. Färden tog ca 40 minuter och väl framme vid Sepilok Orangutang Rehabilitation Centre gick vi direkt till entrén och köpte biljetter (30 MYR/person). Kom ihåg att ha med kontanter, då dessa center inte tar kort!

Vi gick sedan rakt in i djungeln via en en smal gångväg som var upphöjd från marken. Vi gick i tystnad, samtidigt som vi spanade upp bland trädkronorna efter vilda orangutanger. Så småningom mötte vi några andra gäster som vi följde med till platån där en djurvårdare skulle lägga ut frukt åt orangutangerna.

en träspång med trästaket i djungeln.
en gångväg i Sepilok rehabiliteringscenter.
jag tittar upp mot träden efter vilda orangutanger.
david går på en träspång i djungeln.

Att se vilda orangutanger är ingen garanti

Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre gör det klart för gästerna att det inte är någon garanti att man får se orangutanger. Och om man inte ser dem, så är det ett gott tecken. Det betyder nämligen att orangutangerna har lärt sig att hitta mat på egen hand och att de inte är beroende av människor för detta.

I Sepilok lever alla orangutanger vilda, och de har hela djungeln att leta mat i, men djurvårdarna matar dem eftersom alla orangutanger inte har lärt sig hur de hittar mat. Personalen lägger faktiskt medvetet ut ”tråkig” mat för att uppmuntra orangutangerna att vilja leta efter egen, mer spännande, mat i skogen.

plattform runt ett träd för mat till orangutangerna.

Möte med den första orangutangen!

Vi hade stått och väntade vid mat-plattformen i ca 15 minuter, när det plötsligt började rycka i ett av repen som går mellan plattformen och de närliggande träden. Orangutangerna tar sig hit via dessa rep, och snart syntes en orangebrun krabat svinga sig in mot plattformen! När han kom fram sträckte han ner sin långa arm och plockade på sig några frukter. Han greppade sedan frukterna med båda sina fötter och tog några frukter till.

Orangutang svingar sig i ett rep i djungeln.
En vild orangutang sträcker sig ner efter en frukt.
Orangutang svingar sig mellan rep i skogen.
En vild orangutang klättrar på ett rep med frukter i händerna.

Med händerna (och fötterna)  fulla av frukt satte sig orangutangen på repet, med en hand som stöd på repet ovanför. Där satt han nu – en livs levande vild orangutang! Så otroligt häftigt! Han åt sina frukter i lugn och ro, sittandes på sitt rep. Det verkade som om favoritfrukten var mango. Djurskötarna sa att orangutangerna ofta plockar på sig så mycket de kan av sin favoritfrukt, så att inte någon annan orangutang kommer dit och tar just den frukten.

Efter att ha fascinerats av denna vilda orangutang i en halvtimme valde vi att gå vidare för att titta på ”barnkammaren”; platsen där de yngre orangutangerna gillar att hålla till.

Vild orangutang sitter och äter frukt.
Orangutang sitter på ett rep i Sepilok rehabilitation centre.
Orangutang sitter på rep och äter frukt i Sepilok rehabiliteringscenter
Orangutang sitter på rep och äter frukt.

"Barnkammaren" - där unga orangutanger leker

Vi fortsatte längs den smala gångvägen i djungeln, och kom fram till en plats som kallas “barnkammaren”. Där möttes vi direkt av en charmig filur som spexade inför en entusiastisk skara besökare. Observera att denna lilla orangutang inte sitter i en bur, utan hänger på ett staket till gångvägen. Precis som alla orangutanger på rehabiliteringscentret så lever även de unga orangutangerna helt vilda.

liten orangutang hänger på ett staket.
liten orangutang hänger på ett staket i sepilok rehabilitation centre.
liten orangutang gör grimaser mot publiken.
liten orangutang hänger på ett staket.

Föräldralösa orangutanger får en adoptivmamma

De unga orangutangerna ges extra omtanke av djurvårdarna och har en stor lekplats här. De allra minsta är dock inte synliga för besökare. Dessa småttingar får en adoptivmamma när de kommer till rehabiliteringscentret, i form av orangutanghonor som inte har några egna ungar. Dessa honor får alltså uppfostra de föräldralösa ungarna som kommer hit, och lära dem allt som en orangutang behöver kunna för att klara sig i det vilda. Hur fint är inte det?!

orangutang svingar sig mellan rep.

Se orangutangernas lekplats från en läktare

Till skillnad från mat-plattformen beskådar man barnkammaren från en upphöjd läktare inomhus. Det är en gigantisk glasvägg mot lekplatsen, så man har en bra blick över allt som de yngre orangutangerna gör.

En djurvårdare kom med mat och dryck även här. Då märktes det direkt att det var ett gäng ”ungdomar”, till skillnad från den vuxna orangutangen vid plattformen. Dessa unga orangutanger klättrade överallt, över varandra, busade, retades och tog matskålen av djurskötaren. Så otroligt kaxiga, smarta och fina djur!

"barnkammaren" på Sepilok rehabiliteringscenter på Borneo.
orangutang går mellan bildäck i lekparken på rehabiliteringscentret.
orangutang svingar sig i rep i lekparken.

Spontant möte med vild orangutang i djungeln

Efter ett tag lämnade vi barnkammaren och tänkte att vi skulle börja röra oss mot utgången. Vi gick återigen längs en smal trägång, som hela tiden var omgiven av tät skog. När vi nästan nått hela vägen fram till utgången viskade några andra gäster att det satt en orangutang i ett träd en bit bort. Vi gick närmare och fick syn på något orange och lurvigt högt uppe i ett träd!

Här var alltså en vild orangutang, men denna var inte här för att någon lagt ut mat – utan den satt här av helt egen vilja, även fast den har hela djungeln att röra sig i. Det var SÅ häftigt!

vild orangutang på borneo.
vild orangutang på Sepilok rehabilitation centre.

Djurskötarna har koll så att gästerna sköter sig

En djurskötare hade följt efter orangutangen för att se till att ingen gäst stannade för länge vid den. Efter att vi och 3-4 andra gäster tittat på orangutangen i ca 10 minuter sa vakten att det var dags att lämna den ifred. SÅ himla bra tyckte vi, och gick vidare. På detta sätt störs inte orangutangerna av gästernas närvaro, och de vänjer sig inte heller vid den. Allt för att inte påverka deras naturliga instinkt.

vild orangutang i djungeln.
vild orangutang i Sepilok i malaysia.

Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre på Borneo är helt klart ett av de bästa sanctuaries vi besökt; det är en seriös verksamhet med bra information till gästerna och ordentliga djurvårdare som verkligen bryr sig om orangutangerna! Jag rekommenderar verkligen ALLA som åker till malaysiska Borneo att besöka Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre!

1 reaktion på ”Möte med vilda orangutanger på Borneo

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.