Efter 36 timmar i Kota Kinabalu tog vi inrikesflyget till Sandakan, en mindre stad på Borneos nordöstra sida. Flygresan tog bara 45 minuter och det är dessutom rätt billigt med inrikesflyg i Malaysia, så det var inte så besvärligt som vi först trott. I Sandakan bodde vi på ett vanligt hotell (d.v.s. inte hostel eller bungalow), som kreativt nog hette ”Hotel Sandakan”. Det var faktiskt det av alla boenden på hela resan som kändes mest likt ett europeiskt hotell. Det hade nästan kunnat ingå i Scandic-kedjan.
Anledningen till att vi gjorde denna resa till Sandakan var för att få se vilda orangutanger på Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre. Borneo är hemvist åt denna hotade djurart och det finns flera sanctuaries och rehabiliteringscenter för orangutanger runt om på ön. Ett sanctuary är en fristad där djuren får leva i trygghet i sin naturliga miljö. Ett rehabiliteringscenter är ungefär samma sak, men djuren kan ha hamnat där för att de blivit skadade, misshandlade eller förlorat sin mamma, och de får därför återhämta sig på centret.
Orangutang heter ursprungligen “Orang Utan“, vilket betyder ”skogens folk”, ett namn som jag tycker passar väldigt bra.

Precis bredvid orangutangerna finns ett Conservation Centre för solbjörnar, och några mil från Sepilok ligger orten Labuk där det finns ett sanctuary för näsapor. Det finns även två sanctuaries med olika fågelarter, så är man djurintresserad (men inte gillar zoo) är malaysiska Borneo ett paradis! Tanken med dessa ställen är alltså inte att hålla djuren instängda; både orangutangerna och näsaporna lever helt vilda, medan solbjörnarna lever i stora inhägnader för att så småningom släppas ut i det fria. De flesta av björnarna har räddats från djurplågeri och skulle inte klara sig själva om de släpptes ut direkt.
Ta sig till Sepilok Orangutang Rehabilitation Centre
Vi tog en ”Grab” (Asiens Über) från hotellet i Sandakan till Sepilok, vilket bara kostade 23 MYR. Färden tog ca 40 minuter och väl framme vid Sepilok Orangutang Rehabilitation Centre gick vi direkt till entrén och köpte biljetter (30 MYR/person). Kom ihåg att ha med kontanter, då dessa ställen inte tar kort! Vi gick sedan längs en smal trägång som var upphöjd någon meter från marken. Vi gick i tystnad, samtidigt som vi spanade upp bland trädkronorna efter orangutanger. Så småningom mötte vi några andra gäster som vi följde med till platån där en djurvårdare skulle lägga ut frukt åt orangutangerna.
Åh vi har oxå varit där. Vilken upplevelse. De är ju fantastiska 😍.