Snart kom vår lärare Amit. Eller kanske vår coach? Guru? Jag vet inte riktigt vad jag ska benämnda honom som, men han ansvarade för denna meditationsklass. Lugn musik började flöda ur högtalarna och vi satte oss tillrätta på våra mattor. Amit guidade oss genom vår andning medan vi blundade.
Första 20 minuterna hade jag svårt att slappna av och fokusera. Oroade mig för om jag andades fel, i otakt med Amits “iiiin-and-ooout”. Men därefter kändes det mer naturligt. Amit pratade med lugn röst om att vi ska se den person vi vill vara framför oss, och att vi ska känna tacksamhet för allt i våra liv. Låter rätt smörigt va? Men oj vad jag kände mig tacksam helt plötsligt! Tacksam för att jag är frisk, tacksam för alla människor i min närhet, tacksam för allt jag åstadkommit i mitt liv och för att jag var här just nu. Mind = blown.