Nya Zeeland, Sydön

Paparoa National Park & möte med (nästan) vilda hästar

När det är soligt ute ska man inte sitta inne, har jag fått berättat för mig. Trots att jag brukar lyssna mer på lusten och viljan än vädret blev gårdagen en klassisk fånga-dagen-dag. Det har nämligen regnat i princip varje dag denna vecka, så nu skulle dagen fångas som aldrig förr! Själva fångandet skedde i form av en 4 timmar lång vandring längs Pororari-Punakaiki Loop Track. Med på turen var även tyska Clara, som vi jobbar med på Punakaiki Beach Hostel.
Som namnet hintar om går vandringen i en 11 kilometer lång loop inne i nationalparken. Leden följer till en början Pororari River, för att så småningom vika av rakt in i regnskogen och övergå till att följa Punakaiki River. Vid starten är stigen ganska bred och väldigt slät, med fint grus och hårt packad sand. Den blir sedan stenigare och mer kuperad ju längre in i regnskogen man kommer.

Den höga och täta skogen gjorde att dagens starka sol inte kom åt att bränna oss. På andra sidan floden höjde sig ett grönskande berg över oss, där det ibland stack ut en ensam palm som nått högre höjder än de andra. Förutom palmer och lianer växer här även inhemska trädsorter som Rimu och Rata.

När vi gått en tredjedel av loopen delades stigen. Man kan då välja om man vill övergå till Inland Pack Track, eller fortsätta på stigen som bildar loopen tillbaka till Punakaiki. Vi hade läst att det skulle finnas en hängbro precis i början av Inland Pack, så vi vek av för att undersöka saken närmare. Mycket riktigt nådde vi efter bara 5 minuters promenad en hängande stålbro. Vi hade nu vandrat i en dryg timme och tyckte att denna swingbridge var ett utmärkt fikaställe!

Det var riktigt tomt i skogen och vi räknade med att ingen skulle vilja korsa bron på ett bra tag, så vi slog oss ned på det nätbelagda golvet med Pororari River flytande under oss. Fram med kaffetermos och morotskaka! Tyvärr var kakan rätt skadad av vistelsen i en fullpackad ryggsäck, så den var inte särskilt fotovänlig. Men sjukt god.

Färden fortsatte sedan vidare och nu gick det uppåt. Den släta sandstigen blev jordigt och ojämn. Taket av löv och palmblad var tätt, men solen lyckades ibland nå igenom och skapade ett otroligt fint ljussken i skogen. Vi hamnade sedan på bergets skuggsida och temperaturen var därefter. Vi fortsatte uppåt ett bra tag tills den ofrånkomliga nedförsbacken började. Vi började nu kunna skymta marknivå och gissade sinsemellan om vart exakt vi kunde befinna oss.
Vi kom slutligen ned till marknivå och möttes av ännu en hängbro; den var dock inte lika exotisk som den förra, utan låg öppet i anslutning till en grusväg bred nog för bilar. Väl över på andra sidan skymtade vi hästar, vilka tillhör den närliggande anläggningen som arrangerar ridturer. Vad mysigt, tänkte vi, med en hästhage precis vid vägkanten.

Det dröjde dock inte länge innan vi insåg att där fanns ingen hage. Hästarna gick omkring helt fritt. Denna uppenbarelse kom i samband med att de började lunka mot oss. Några sekunder senare gick de på led längs grusvägen, som om de hade någonstans de behövde vara kl 17.00.
Vi hade nu kommit tillbaka till Punakaiki, – i andra änden av samhället än den vi började vid. Härifrån är det ca 1 kilometer till Pancake Rocks och därmed knappa 2 kilometer till vårt hostel. Denna sträcka måste man gå längs bilvägen, men det finns en vägren avsedd för fotgängare, som efter en stund blir till en trottoar, så det var inga problem. Vi kom hem lagom till solnedgången, som för en gångs skull inte var skymd av gråa moln. Vi beskådade den från balkongen med ett glas vin i handen. Vilken underbar dag, med sol från morgon till kväll!

6 reaktioner på ”Paparoa National Park & möte med (nästan) vilda hästar

  1. Fantastisk natur och vilka underbart fina hästar! Jag har hittat din blogg på Bloglovin nu och följer 🙂 Välkommen till resebloggarvärlden och hör gärna av dig om du har några bloggfunderingar! 🙂

    1. Ja, det var verkligen en fantastisk vandring!
      Vad roligt! Jag följer er sedan tidigare 🙂 Tack, det ska jag absolut göra, uppskattar det verkligen!

  2. Kom på en helt annan fråga, inför vår tripp!! Hur gör ni med tvätt? Själva eller har det funnits möjligheter att lämna nånstans för ett rimligt pris?!!

    1. När vi kört runt i landet och sovit i bilen har vi tvättat på de campingar vi gästat. Endel “naturcampingar” (kallas freedom camping här) har inte servicehus eller tvättmaskin men då letar man bara upp en camping med sådant när man behöver det! 🙂 Kostar oftast runt 2 dollar.

      I princip alla hotell & hostel erbjuder tvättmöjlighet, också för runt 2 dollar per maskin. I större städer finns det även möjlighet att lämna in kemtvätt. 🙂

    1. Ja visst är det vackert här! Härligt att drömma sig bort! Har du några planer på att åka hit? 🙂

Skriv gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.