Andra dagen i Barcelona besökte vi Parc Güell, en park som uppkom genom en idé av just Güell men som är designad av Gaudi. Parc Güell var egentligen tänkt att bli ett exklusivt bostadsområde, med känslan av en grönskande park. Men de dyra tomterna, avståndet till centrum och de strikta reglerna om vad man fick göra med sin tomt, gjorde att nästan ingen var intresserad. Gaudis unikt designade byggnader finns dock kvar, till alla turisters glädje!
Biljetterna till Parc Güell kan köpas på plats och man får en tid för entré, så att det inte ska bli alltför trångt i parken. Medan man väntar på sin tid kan man strosa omkring utanför parkens staket, ta en kaffe och titta på utsikten över Barcelona.
När vi sedan blivit insläppta var det verkligen värt väntan! Såå vackra byggnader och konstverk! Det mesta är gjort i sten och mosaik – med otroliga detaljer! Jag hade känt redan innan att detta ställe skulle falla mig i smaken, och det gjorde det verkligen. För den som gillar arkitektur, färger och design är Parc Güell den optimala sevärdheten!
Güell ville att bostadsområdet skulle behålla sin naturliga miljö; beläget högt upp på en kulle, långt borta från stadens trafik och avgaser. När dock ingen köpte tomterna omvandlades idén till en park, men parken hann inte öppna innan både Güell och Gaudi gick bort, så kommunen fick ta över styret. Parc Güell är idag en av de mest besökta platserna i Barcelona, vilket jag förstår. Missa inte detta unika ställe under ert besök här!
Los Caracoles - en av Barcelonas äldsta restauranger
På kvällen åt vi middag på Los Caracoles, en mysig restaurang från år 1835. Den ser inte mycket ut från den lilla ingången på gatan, men precis som med de flesta restauranger här i Barcelona så är entrén en pytteliten hall, för att sedan öppna upp sig till en stor yta med plats för hur många som helst!
Caracoles betyder “sniglar” vilket var denna restaurangs specialitet, men vi var inte så sugna på att prova det. Istället blev det kött för några av oss, och en mycket ovanlig melon- och skinksallad för mig. Detta åt vi till musiken av tre trubadurer som verkade vara tagna ur en spansk folksaga, spelandes på mandoliner och sjungandes “La bamba” och “Quanta la mera”!
Vi har varit i Barcelona 5 gånger, men vi har aldrig besökt Park Güell. Vi var i den första delen vid ett tillfälle, vid en fotografering, men det var så otroligt mycket folk där att vi beslöt att det förmodligen inte skulle gå att fotografera i parken.
Nästa gång kanske 🙂
Ja, parken lockar extremt många turister så förstår att ni kände så. Tråkigt på ett sätt, när man vill ta fina foton på arkitekturen, men roligt att folk uppskattar bygget. Nästa gång kan ni testa att åka dit tidigt på morgonen, så är det nog lite mindre turister i alla fall. 🙂