Det senare alternativet betydde att man kunde ta en avstickare till Cleopatras Pool, en naturlig pool med ett litet vattenfall, mitt inne i nationalparkens skog. Vi tyckte det lät som en bra idé (dessutom hade vattnet börjat bli högt), så vi vandrade runt vattnet – mot poolen.
Det tar ca 10-15 minuter att gå från huvudleden till Cleopatras Pool. Väl framme insåg vi att man behövde vada på halkiga stenar för att ta sig till själva poolen. Vi tog därför av oss våra ryggsäckar, gömde dem bakom några träd i skogen tillsammans med våra skor, sedan började vi vada.
Poolen var iskall, vilket kanske förklarar varför nästan ingen badade utan bara satt på de omgivande stenblocken. Jag och David simmade i alla fall den korta biten över till sidan med vattenfallet – och den naturliga rutschkanan. David rekade lite vid rutschkanans utlopp där det visade sig ligga en stor sten under ytan, så vi hoppade den attraktionen.
När vi kände oss nöjda med badandet gav vi oss tillbaka över vattnet, hämtade våra ryggsäckar (som stod kvar!) och påbörjade den allra sista delen av vår vandring. Nu skulle vi bara ta oss till Anchorage’s strand, vilket skulle ta omkring en timme.
Vilka vackra bilder! Ser särskilt mysigt ut att stanna över natten i tält 🙂 Vi var där och paddlade under vår NZ-resa, men bara över dagen.
Tack!☺️ Och ja, det var riktigt mysigt! Kul med paddling! Kajak antar jag?😀 Vi gjorde en kajaktur i september, det är en upplevelse det med!😀👌
Verkar va en riktigt härligt vandring det där! 🙂 Har inte testat nån overnight-vandring själv ännu.
Ja Abel Tasman är såå härligt!😀 Och denna sträcka är perfekt för två dagar! Övernattningen på stranden var pricken över i:et!🌅 Kan verkligen rekommendera denna vandring om du åker till NZ!😊
Så vackert! Jag paddlade där en dag under min NZ-resa. Skulle gärna vandrat också.
Ja det är magiskt att paddla runt nationalparken! Då får man se sälarna på närmare håll!😊 Du får göra en vandring nästa gång du är där!😀