I en kajak runt Abel Tasman!

I tisdags fyllde David 25 år, vilket vi såklart ville fira på bästa sätt. De senaste dagarna hade det dock ösregnat, vår naturcamping låg långt från riktig civilisation och den enda restaurangen (som också var enda cafét) var stängd på vardagar… Så vad skulle vi hitta på?

Jo, vi höll våra tummar för att vädret skulle bli bättre just denna dag och bokade en kajaktur i Abel Tasman! Eftersom det inte var högsäsong gick det alldeles utmärkt att boka kvällen innan och morgonen därpå stod vi redo klockan 9! Vi fick först en snabbgenomgång om hur man kliver i och ur kajakerna (utan att ramla i vattnet), hur man paddlar (utan att få kramp i armarna) och vad man gör om kajaken välter (vilket vi hoppas få slippa)!

Välinformerade och påpälsade med våtdräkter och flytvästar gav vi oss ut på havet i Tasman Bay! Och dagens väder var turligt nog helt underbart! Vår guide, som hette Sarah, var en glad prick som berättade en massa historier om nationalparken, både intressant information och roligare kuriosa. Visste ni till exempel att självaste Abel Tasman, holländaren som upptäckte detta naturområde (förutom Maori-folket), inte ens steg i land här?! Han blev osams med maorierna redan från sitt skepp, så han bara döpte stället och seglade sedan hem.

Med på vår tur var bara ett ungt par från Holland, så vi var ett rätt litet gäng för Sarah att hålla reda på. Det kändes ganska skönt att det var färre kajaker i vattnet, för då var det färre kajaker att råka paddla in i…! Jag och David var faktiskt riktigt skickliga måste jag säga, i alla fall för att vara vår första kajakpaddling någonsin. Vi tog oss hela vägen till Adele Island (den ö vi såg från stranden under vår vandring), och där såg vi en liten sälkoloni bland klipporna!

Vi tog oss sedan in till Observation Beach, där vi åt lunch. Det holländska paret hade valt en tur där man går tillbaka längst Coast Track, så de lämnade oss nu. Jag och David skulle paddla hela vägen tillbaka, men Sarah berättade att hon fått fler turister att guida på tillbakavägen och frågade om vi ville paddla själva istället för att följa med en större grupp. Det ville vi.

Sagt och gjort; vi drog ned vår kajak till vattnet, satte oss i den helt på egen hand, och skjutsade ut oss själva i havet. Det kändes sååå häftigt att paddla runt helt ensamma, som om vi gjort detta hur många gånger som helst! Nåja, vi var kanske inte helt ensamma, för sälarna låg fortfarande och solade på klipporna vid Adele Island – totalt obrydda om att vi gled förbi på vattnet.

Det kändes så mycket mer äkta, det vill säga mindre turistigt, att paddla runt på egen hand istället för att följa med en stor guidad grupp. Det var verkligen inte så svårt som jag trott heller, så kan verkligen rekommendera alla att våga hyra kajak utan guide – i alla fall om ni blivit instruerade om paddelteknik och säkerhet innan.

En dag längs Coast Track i vackra Abel Tasman

Det sägs ofta att om det är något man inte bör missa under sitt besök i Nya Zeeland är det att vandra i Abel Tasmans Nationalpark. Nu har jag förstått varför.

Vi hade övernattat vid Marble Hills naturcamping som ligger ynka 1 kilometer från Marahau – en pytteliten ort vid nationalparkens början. Leden vi skulle gå kallas Coast Track och sträcker sig 6 mil efter kusten. Men kan alltså vandra i flera dagar och då tälta på utmarkerade platser längs vägen. Vi nöjde oss dock med att gå 6 km enkel väg, vilket tog oss till vackra Apple Tree Bay.

Nationalparken är fantastiskt vacker redan från första metern. Man kliver rakt ut på stigen från parkeringen, inget krångel – bara rätt ut på Coast Track. Ända från start har man de gröna, frodiga, bergen på ena sidan och stranden och havet på den andra. Vi såg en annorlunda fågel vi aldrig sett förut redan efter 2 minuter, måste googla på vad det kan vara för en figur! Som taget från ett vykort kom två hästar travandes längs stranden, med havet och solen som bakgrundsmotiv. Magi.
Leden fortsätter sedan upp utmed bergens kustsidor, och här kommer den att slingra en bra bit framåt. Den går ut mot kusten, sedan in mot berget, sedan ut mot kusten igen och så fortsätter det. Nästan varje gång stigen går in mot berget dyker ett litet vattenfall upp, innan den svänger och leder ut mot kusten igen.

Vid Coquille Bay kunde man följa en stig ner till stranden. Här nere stod ett picknickbord, vilket fick oss att tycka att det var dags för en kaffepaus. Det var så fridfullt; bara vi, havet och solen (bortsett från två fikasugna måsar). Efter pausen fortsatte vi på den kurviga stigen. Det är inte svårt att följa huvudleden då de små stigarna som går ned till stränderna är lättare att missa än att råka gå in på av misstag.
Efter en stunds promenad i den fuktiga skogen, förbi ett litet vattenfall i varje kurva, började vi skymta en ännu större sandstrand. Detta var Apple Bay, en lång, bred, strand som sträcker dig en kilometer nedanför Coast Track. Man kan vika av huvudleden tidigt eller fortsätta tills man når andra änden av stranden och gå ned där. Vi tog den senare nedfarten, och väl nere på stranden möttes vi av ännu en underbar utsikt. Vid Apple Bay har man nått fram till de två små öarna man kan se ändå från Marahau, fast nu ser de inte så små ut längre. Här satte vi oss på en stor stock (det enda picknickbordet var upptaget) och åt lunch.
Vi promenerade sedan längs stranden, men stoppades snart av lågt, men brett, rinnande vatten som delade stranden i två delar. Vi återvände och gick tillbaka upp på huvudleden. Vädret hade nu ändrats från klar himmel till mörkt gråa moln. Regnet började droppa och inom kort drog det igång ordentligt. Vi beslutade att gå tillbaka till Marahau då vi kände oss nöjda med dagen och tänkte att vi kan gå längre en annan gång. För komma tillbaka hit, det ska vi allt göra!

Camping vid havet och cafémys under färden mot Abel Tasman!

Nu har jag och David lämnat Blenheim och vingårdarna för nya äventyr! Vi beslutade oss för att styra vår Odyssey mot Nelson och Tasman. Här ska vi försöka hitta något jobb för att dryga ut resekassan och under vår lediga tid tänker vi se oss omkring i detta vackra område.

Nationalparken Abel Tasman är Nya Zeelands minsta och ligger ca 1,5 timme från Nelson och 30 minuter från Tasman. Själva samhället Tasman är väldigt litet, här finns bara något enstaka café och en mindre matbutik. Vill man göra ett stopp nära nationalparken är den lilla staden Motueka ett bättre alternativ eftersom det här finns fler boenden, restauranger, caféer och större supermarkets.

Vi körde från Nelson igårkväll och spenderade natten vid Kina Reservate Camping, en supermysig plats för camping mitt i naturen. Här finns inget servicehus, inga duschar och toaletterna är vanliga utedass, men oj så fin utsikt det är! Man kan parkera precis vid den långa stenstranden och somnar bokstavligt talat till ljudet av skvalpande vågor! Såå mysigt!

Denna lilla naturcamping drivs av en superhärlig kvinna i sina bästa år, som bor här permanent i en stor grön husbil med tillhörande tält och trädgård. På kvällarna går hon runt och knackar på hos alla som parkerat och man betalar då ynka 5$ per person direkt till henne. Lätt värt varenda cent för att fridfullt få somna och vakna på denna vackra plats.

På morgonen åt vi frukost vid en av de utplacerade campingbänkarna med magisk utsikt över havet! Vi tog sedan en promenad längs stranden innan vi rullade vidare till Motueka.
I Motueka pausade vi vid det mysiga vägcaféet Mot Bike Co, som både är ett café och en butik som säljer kläder och tillbehör till cykelsporter. Här satt vi ett bra tag och drack flera koppar te. Stället har lite modern boheimisk känsla, om ni förstår hur jag menar..? :p De erbjuder gratis wifi för alla gäster, så kan varmt rekommenderas till förbipasserande backpackers!