Ingen bör lämna Nya Zeeland utan att ha sett landet från en fallskärm! Själv har jag börjat en tradition med att hoppa fallskärm en gång per besök. Senast jag var här hoppade jag i Taupo på Nordön, från 15.000 ft. Denna gång ville jag testa Sydön, och vad passar då bättre än att se mitt kära Abel Tasman från ovan?!
Det fick dock bli något lägre än sist (13.000 ft), men jag tycker att utsikten ändå var snäppet bättre denna gång! Från det lilla flygplanet (och från fallskärmen) ser man nationalparken, Marahau, Kaiteriteri, Nelson och Marlborough Sounds! Hoppar man från 16.500 ft, vilket är deras högsta höjd, kan man under en klar dag se ända bort till Nordön!
Det är svårt att beskriva känslan under ett fallskärmshopp. Experterna säger att man oftast inte minns de första 10-20 sekunderna av frifallet (innan fallskärmen utvecklas). De rekommenderar därför alltid att man hoppar från minst 13.000 ft. Vid 9.000 ft är frifallet bara 20 sekunder, vid 13.000 ft ca 45 sekunder och vid 16.000 ft ca 65 sekunder.
Väljer man en höjd lägre än 13.000 ft kan alltså hjärnan bli så förvirrad att man i efterhand inte riktigt minns frifallet. Välj därför minst 13.000 ft för att få ut det mesta av ditt fallskärmshopp!
Hoppa fallskärm är nog en av de allra häftigaste sakerna man kan göra i Nya Zeeland (och i livet)! Jag fick nog faktiskt lite hjärnförvirrning av frifallet. Inte superkonstigt, eftersom man kastas ut från ett plan i hög hastighet, faller handlöst i luften, magen kittlar som i en berg-och-dalbana och vinden trycker upp kinderna så att man ser ut som en hamster! Men efter några sekunder började jag förstå vad som var upp och ned, höger och vänster och kunde njuta av det resterande frifallet – och utsikten!
Jag och David köpte såklart foton och video (ett måste enligt mig!)! Det är så sjukt kul att se sig själv hoppa, skrika och skratta – även om man ser ut som en hamster på lyckopiller!
Så häftigt att se! 🤗 Dock skulle jag inte för allt smör i småland hoppa själv! 😱
Haha, och det finns ju en hel del smör i Småland! 😉