Skydive i Abel Tasman!

Ingen bör lämna Nya Zeeland utan att ha sett landet från en fallskärm! Själv har jag börjat en tradition med en gång per besök. Senast jag var här hoppade jag i Taupo, på Nordön, från 15.000 ft. Denna gång ville jag testa Sydön och vad passar då bättre än att se mitt kära Abel Tasman från ovan?!

Det fick dock bli något lägre än sist (13.000 ft) men jag tyckte att utsikten ändå var snäppet bättre! Från det lilla flygplanet (och från fallskärmen) ser man nationalparken, Marahau, Kaiteriteri, Nelson och ändå bort till Marlborough Sounds! Hoppar man från 16.500 ft, som är deras högsta höjd, kan man under en klar dag till och med se Nordön!

Det är svårt att beskriva känslan under ett fallskärmshopp. Experterna säger att man oftast inte minns de första 10-20 sekunderna av frifallet (innan fallskärmen utvecklas) och rekommenderar därför alltid att man hoppar från minst 13.000 ft. Vid 9.000 ft är frifallet bara 20 sekunder, vid 13.000 ft ca 45 sekunder och vid 16.000 ft ca 65 sekunder.

Väljer man en höjd lägre än 13.000 ft kan alltså hjärnan bli så förvirrad att man i efterhand inte riktigt minns frifallet. Välj allstå minst 13.000 ft för att få ut det mesta av ditt hopp! 🙂

Och ja, jag fick nog lite hjärnförrvirrning av frifallet – vilket inte är superkonstigt då man kastas ut från ett plan i hög hastighet, faller handlöst i luften, magen kittlar som i en berg-och-dalbana och vinden trycker upp kinderna så att man ser ut som en hamster. Men efter några sekunder började jag förstå vad som var upp och ned, höger och vänster och kunde njuta av det resterande frifallet – och utsikten!

Jag och David köpte såklart foton och video (ett måste enligt mig!), det är så sjukt kul att se sig själv hoppa, skrika och skratta – även om man ser ut som en hamster på lyckopiller! 😉

Nedanför bilderna hittar ni en klippt version av min video. Ett skydive gör sig bäst i rörlig bild!

2 Comments

Skriv gärna en kommentar: