Om du föreställer dig en plats där du ständigt möter människor med surfbrädor; påväg till havet, från havet, och framförallt i havet, en plats där solen alltid verkar skina och musiken spela – då har du i princip föreställt dig Byron Bay.
Byron Bay ligger ca 76 mil norr om Sydney och är ett paradis för surfare! Det är en rätt liten stad som lever mycket på sin stora turistström. Hit kommer människor från hela världen för att uppleva den riktiga australienska surfkulturen – och för att själv lära sig stå på en bräda. Byron är också känt för sin hippiekultur som genomsyrar hela samhället och dess invånare. Det är färgglada målningar på väggar, budskap om kärlek och förståelse, unika gatumusikanter överallt och butiker som säljer batikmönstrade kläder, rökelser och månstenar.
Det är ingen myt att stränderna och vågorna här är optimala för surfing, och det är heller ingen myt att stämningen här alltid är på topp! Det är nästan alltid varmt och soligt, stranden ligger vägg i vägg med samhället och du hittar massor av mysiga restauranger och barer som alla har den där sköna ”surf-feelingen”! Du kan både hyra och köpa din egen bräda här, samt ta en eller flera dagars surfkurs om du så vill.
Själv älskar jag Byron Bay. Jag älskar värmen, stranden och havet. Jag älskar att man känner sig så otroligt nära naturen. Jag älskar också stadens hippiekultur och att det verkar finnas en stor gemenskap hos alla locals. Jag är kanske inte jätteförtjust i alla turister, men vem är jag att säga så när jag själv kommer dit som turist…
Vad gjorde jag och David i Byron Bay då? Jo, eftersom att vi tagit nattbussen från Sydney och knappt sovit något alls på den, spenderade vi vår första dag med att sova. På stranden alltså. Som tur var hade vi smort in oss ordentligt innan, annars hade det kunnat bli solbränna á la Berra i Sällskapsresan.
Förutom en välbehövlig tupplur badade vi såklart! Det bästa med denna dag var ändå att vi hade lämnat allt vad värdesaker heter på vårt hostel! Vi hade alltså varken mobiler, kameror eller plånböcker med oss! Sååå skönt att slippa tänka på att vakta sånt, både när man solar, sover och badar!
Vi kände oss så fria och kunde njuta av dagen utan att behöva oroa oss det minsta för våra grejer! Därmed får ni inte heller se några bilder från den stranddagen, men ni ska få se en hel del från havet i nästa inlägg! 🙂
Scenic walk till Cape Byron
Nästkommande dag gick vi upp till Cape Byron; en udde med ett berömt fyrtorn några kilometer öster om samhället. Promenaden går först via trottoar tills man kommer den östra änden av Byrons långa strand. Här går det sedan uppåt i tät vegetation! Man ska inte vara livrädd för varken ödlor, spindlar eller ormar här, även om sannolikheten för de två sistnämnda är lägre än sannolikheten för det förstnämnda. Vi mötte en ”Water Dragon” som inte kunde bry sig mindre om att den stod mitt i vägen för alla vandrare. Vi har en sådan skön lirare på vårt hostel också, och de är helt ofarliga.
Vägen varvas mellan sandstig och trätrappa och på flera ställen kan man stanna och njuta av utsikten. Efter en stund kommer man till en mer avlägsen strand, dit man enklast och snabbast tar sig från Byron via bil. Här håller de riktiga proffssurfarna till, då vågorna är ännu högre och det är färre badande turister än vid huvudstranden.
Australiens östligaste punkt
Fortsätter man vidare kommer man, efter ytterligare många branta trappor, till den östligaste punkten av Australiens fastland! Här finns en stor träbalkong med fantastisk utsikt över Cape Byron, havet och vågorna som slår mot klipporna nedanför. Vi såg en flock delfiner simma precis nedanför oss, men det var för långt avstånd (och de var för snabba) för att jag skulle kunna få några bra foton.
Fyren är idag ett museum
Slutligen kommer man upp till toppen och den berömda fyren, vars nedervåning idag är ett museum om fyrverksamheten från början till slut. Fyren byggdes åren 1900-1901 och sköttes av olika fyrvaktare fram till år 1989, därefter sköttes allt automatiskt. I museet kan man bland annat beskåda den ursprungliga röda signallampan (byggd 1889), se en trästol från ett sjunket skepp och läsa om vad jobbet som fyrvaktare innebar under olika årtionden. Sverige hade ju även en roll i det hela, i och med Gusav Dalén som uppfann några olika sorters fyrlampor. Se sista bilden med den röda lampan där det står “Stockholm” och “Patent Dalén”.
Från Byrons samhälle kan man ta sig till fyrtornet från två håll, vägen går i en loop och vi tänkte nu ta den andra vägen tillbaka. På vägen ner såg vi en enorm vit sandstrand bre ut sig långt nedanför oss, vilken såg mycket mindre smockfull ut än huvudstranden vid Byrons centrum, och därmed också mycket mer idyllisk. Jag slutar aldrig fascineras av det otroligt turkosa vattnet som finns här! Vill bada varje gång jag tittar på det!
Vägen ledde nu in i skogen och vi började undra om vi verkligen gått rätt. Alla som gått bakom oss tidigare var nu försvunna, och vi funderade på att vända om när stigen började bestå av sand och de täta trädgrenarna tycktes komma allt närmare. Då mötte vi några tjejer som försäkrade oss om att detta var rätt väg ned, vi hade dock kunnat gå bilvägen också, sa de, men båda vägarna kommer fram på samma ställe.
Så vi fortsatte! Buskar och träd kom allt närmare och vi fick intala oss själva om att vi gick någon helt annanstans än just i Australien! Inom kort skymtade vi dock mellan träden hur bilar stod parkerade på en väg, så vi skyndade oss upp dit. Nu hade vi mycket riktigt kommit tillbaka där vi började och kunde ta den vanliga trottoaren tillbaka till centrum!
Jag kände mig inte direkt bättre till mods när vi sedan såg en gigantisk spindel klättra på vårt sovrumsfönster. Det är med skräckblandad förtjusning man besöker Australien! (Mest förtjusning dock)!
Wow vilka härliga bilder! 😀
Tack, vad kul att du gillar dem! 😀