Eftersom vi var helt ensamma passade vi på att ta maaassa foton! Efter en stund kom det dock en liten båt med 6 turister, men de höll sig för sig själva så vi märkte knappt av dem. När vi  fotat och badat ett bra tag frågade vår guide om vi ville gå en liten hike uppför klippan. Det skulle ta ca 15 minuter sa han, och vi ville såklart följa! Han berättade inte så mycket om promenaden, men sa att vi behövde skor. Så iklädda endast badkläder och badtofflor började vi gå mot klippan.

Ganska snart gick det uppför, och då gick det även upp för oss att denna “promenad” snarare var en bergsklättring! Nåväl, vi varken kunde eller ville vända om nu, så vi fortsatte. Vi klättrade över stenar och rötter, höll fast oss i lianer och drog oss uppför klippblock.

Vi hade inte tagit med oss vatten, vilket guiden bad om ursäkt för att han inte påmint oss om. Vi trodde ju bara att vi skulle promenera i en kvart. Efter den kvarten var vi dock bara halvvägs, men vi pausade vid en liten utsiktsplats som vittnade om att det vi skulle få se när vi kom fram var värt besväret!

Efter nästan 30 minuter nådde vi äntligen vårt mål! Efter en sista klättring uppför ett brant klippblock, och genom högt, snårigt, gräs, kom vi fram till en utsiktsplats som var att dö för! Vi måste ha varit minst 200 meter ovanför stranden och såg allt från ett fågelperspektiv!

Sanden var så vit att den bländade oss, havet var ljust turkost närmast stranden för att sedan övergå till en mörkblå nyans ute på havet. Vi såg korallreven under det genomskinliga vattnet och palmerna som vajade i vinden. Som om detta inte var nog såg vi även hela vägen bort till tre andra öar. Det var magiskt – och inte en enda människa syntes till där nere.